She flies outside this cage, singing girl-mad words. I keep her dark thoughts deep inside, as black as stone, as mad as birds
En dålig vana jag har är att jämt och ständigt fundera över sådant som tynger ner mig. Händelser, konversationer, känslor. ”Varför sa hon sådär? Varför satte han sig bredvid henne? Har jag gjort någonting fel? Duger jag inte längre?”
Jag tänker och tänker, gräver i huvudet efter pusselbitar till mitt psykiska skådespel. Jag liksom målar en bild som föreställer verkligheten - min verklighet, med de där svarta tankarna. Oftast tio gånger värre än hur det egentligen är.
Last night I dreamt that somebody loved me
Oh, how selfish of myself to always say that it was more than I could take, like it was pain I could not shake
Det spelar ingen roll om du håller mig hårt
Allt som är och allt som varit: brustna hjärtan om, och om, och om igen. Hela tiden fann vi nya metoder att såra, klösa och riva varandra med sådär otäckt djupt inuti, även fast det aldrig var med flit. Jag sparkade i grus och grät till musik vi brukade lyssna på tillsammans, som man gör, ni vet? När man än en gång vill bli påmind av det enda som trängs, nej, det enda som får plats i huvudet. Men vi var ju inte tillsammans längre.
Jag vände knappast ryggen åt sorgen, utan välkomnade den med blekt öppna armar, lät den stabillisera sig. Det jobbigaste var när du inte var säker på någonting, inte ens dig själv.
Men trots allt det där har vi liksom inte givit upp varandra på riktigt, nej, det vill vi inte. Vi vill inte förlora, glömma bort, förtränga. Så vi försöker en gång till.
My heart stands for nothing
Vi har inte talat med varandra på hela dagen. Varför har vi inte gjort det?
ll
Tror aldrig jag har känt igen mig så mycket i en låttext förut:
Been a fool for weeks, cause my heart stands for nothing. It's been around for days, goes far if you want it. It needs to be kept, but then you, you come around. Big mistake. Running around cause you beat yourself up, and you made a crack. And the one that you love is gone. How much longer can you play with fire before you turn into a liar?
När alla fjärliar i magen vaknar upp
Hur som haver, jag har hunnit med en hel del sedan sist ska ni veta! Men allt det där tänker jag inte tala om för er ikväll, nej, det får berättas en annan gång. Det jag faktiskt hade planerat att skriva handlar om min helg, jag har nämligen hälsat på Lovisa och ett gäng kattungar. Och de där kattungarna var nära på att hamna i min gamla axelväska påväg hem. Så vansinigt söta var de.
I fredags befann jag mig även på Smedjan och lyssnade på bra lokalbands musik, liksom i lördags då jag inann mig på Ögir och gjorde ungefär samma sak. Och jag har pussats också (lite för mycket kanske, med tanke på omständigheterna). Ni är nog lika förvirrade som jag är, men det gör egentligen ingenting.
Stå ut med mig, jag behöver dig
Stå ut med mig, jag behöver dig. Stå ut med mig, jag behöver dig. Stå ut med mig, jag behöver dig. Stå ut med mig, jag behöver dig. Stå ut med mig, jag behöver dig. Stå ut med mig, jag behöver dig. Stå ut med mig, jag behöver dig. Stå ut med mig, jag behöver dig. Stå ut med mig, jag behöver dig. Stå ut med mig, jag behöver dig. Stå ut med mig, jag behöver dig. Stå ut med mig, jag behöver dig. Stå ut med mig, jag behöver dig. Stå ut med mig, jag behöver dig. Stå ut med mig, jag behöver dig. Stå ut med mig, jag behöver dig. Stå ut med mig, jag behöver dig. Stå ut med mig, jag behöver dig. Stå ut med mig, jag behöver dig. Stå ut med mig, jag behöver dig. Stå ut med mig, jag behöver dig. Stå ut med mig, jag behöver dig. Stå ut med mig, jag behöver dig. Stå ut med mig, jag behöver dig. Stå ut med mig, jag behöver dig. Stå ut med mig, jag behöver dig. Stå ut med mig, jag behöver dig. Stå ut med mig, jag behöver dig. Stå ut med mig, jag behöver dig. Stå ut med mig, jag behöver dig.
Gläntar på gardinen och stirrar ut på gatan med ögon som är rädda för allting som kan hända, fast det redan hänt
Oktober, och jag håller din hand för hårt
