Sometimes I just wanted to raise my hands and stop. But stop what? Maybe just growing up
Jag vet inte riktig hur jag ska förklara det nuvarande mer än att det är svart och vitt om vartannat.
I fredags var jag bjuden på fest och i lördags dansade jag och vännen bort alla bekymmer. Dagen efter sved både huvud och leder men det är väl bara sådant som hör till. Kärlek vågar jag inte ens tänka på längre. Jag skulle vilja påstå att sådant trams klarar man sig bättre utan, men det är nog bara en av alla lögner jag intalar mig själv för att verka lite bättre. Jag behöver dig, du behöver inte mig.
Just kids. Tack Karl för att du lånar ut den, jag ska börja läsa så fort jag får tid.
(instagram: deathofadiscodancer)
kommentarer
Trackback
