Beneath the stains of time, the feelings disappear
Kyliga och dimmiga mornar som biter i lungorna, ibland vill jag inte stiga upp, ibland vill jag det. Det känns lite så om allt; ibland vill jag, ibland vill jag inte. Känslorna exploderar och det känns så fantastiskt, perfekt och rätt. Men sedan faller det av igen, och jag tänker 'Vad fan gör jag här?'
Mitt hjärtas röst kan nog vara ostämd ibland. Instängd I ett bröst, en ambasad som saknar sitt land.
Mitt hjärtas röst kan nog vara ostämd ibland. Instängd I ett bröst, en ambasad som saknar sitt land.
kommentarer
Postat av: Stina
vet du hur mycket jag älskar dina texter? Är det dina egna eller är det låttexter? Fina du!
Postat av: J
Tack så mycket Stina!
Det mesta som är skrivet här har jag textat själv, men visst händer det det att jag lägger till ett citat ur en visa, ibland.
Trackback
