You leave on your own, and you go home, and you cry, and you want to die

Dagarna går så fort att jag knappt hinner med, och allt det där bra jag skrev om tidigare har redan börjat fräta sönder. Saker och ting är bara i en enda stor röra. Det känns nästan som jag glider tillbaka till det där helvetet igen, de där avstånden mellan oss blir bara större och större, växer och växer, men du bryr dig inte så jag fortsätter att krypa ihop gråtandes på badrumsgolvet med fläkten påslagen, så det inte ska höras ut lika väl.

Jag önskar att allt vore mig heltigenom likgiltigt, att jag inte påverkades av någonting.

kommentarer
Postat av: Lovisa

Älskande vän <3

2011-11-10 @ 12:12:12

:

Namn:
kom ihåg mig?

e-adress:

url:

kommentar:

Trackback
RSS 2.0